Så har ytterligare några veckor flutit förbi lika flytande som vår Gulaschsoppa var igår. Nu ska ni inte tro att Gulaschsoppan var vattnig och på tok för utspädd, för närmare ordet smaksensation går inte att komma. I kombination med baguetter med valfritt antal ostskivor, crème fraîche och en stor kopp körsbärssaft/blandsaft inmundigades denna läckerhet hos våra gäster med stor belåtenhet, och när bullarna dök upp tillsammans med kaffet suckade de flesta av tillfredsställelse. Det var helt enkelt en avkopplande dag på Hovfjället (för gästerna).
Varför står då Turism & Uteliv och lagar soppa, tänker ni? Varför säger jag att det är en avkopplande dag… för gäster? Jo, det anordnades friluftsdag för hela Klarälvdalens folkhögskola och klassen stod som arrangörer för detta ståtliga evenemang. Vi har jobbat med detta lilla projekt i flera månader för att finslipa detaljer, och den 21:e lät vi det gå av stapeln. Vi steg upp tidigt i ottan för att lasta i bussar med diverse material och stämma av att allting var som det skulle vara. Och det var ungefär så det blev… som det skulle vara.
En stor bunt av klasskamrater stod med soppslevar och kaffepannor och serverade hungriga gäster, medan andra skötte diverse utspridda aktiviteter. Det var hundspannskörning, skidskola, längdskidåkning, snöskovandring, snoawboardskola och pulkarace.
Vid hundspannsåkningen stod klassens längsta gosse, tillsammans med Hike Huskytours, vilket är ett hundspannsföretag inte allt för långt ifrån Klarälvdalens folkhögskola. Här gick det undan som sjutton, för sådana där hundar har nämligen spring i benen.
Vid skidskolan placerade vi två pojkar med SLAO-utbildning som fick i uppgift att instruera andra elever på skolan hur man bäst tar sig ned för sluttande terräng med snö på. Det bästa sättet är utan tvekan alpina skidor. Det kanske inte vår snowboardinstruktör håller med om helt, men han instruerade i alla fall hur man tar sig ned för samma backar, fast med bräda.
Men, så finns det ju även de som inte vill stå upp när de åker nedför. Då åker man pulka och är glad för att man ser träden svischa förbi och får lite friska vindar i ögonen, samtidigt som man sitter ned och har en avkopplande stund i det fria.
För dem som inte känner att brant terräng är deras grej fanns det som sagt var längdskidåkning och snöskor. Här fick man möjlighet att i skogens skidspår glida runt på Petter Northugs vis, eller trampa runt i snö utan att sjunka ned. Att inte sjunka ned är skönt, vet vi som pulsat i några meter snö.
Das ist alles. Auf wiedersehen!
Varför står då Turism & Uteliv och lagar soppa, tänker ni? Varför säger jag att det är en avkopplande dag… för gäster? Jo, det anordnades friluftsdag för hela Klarälvdalens folkhögskola och klassen stod som arrangörer för detta ståtliga evenemang. Vi har jobbat med detta lilla projekt i flera månader för att finslipa detaljer, och den 21:e lät vi det gå av stapeln. Vi steg upp tidigt i ottan för att lasta i bussar med diverse material och stämma av att allting var som det skulle vara. Och det var ungefär så det blev… som det skulle vara.
En stor bunt av klasskamrater stod med soppslevar och kaffepannor och serverade hungriga gäster, medan andra skötte diverse utspridda aktiviteter. Det var hundspannskörning, skidskola, längdskidåkning, snöskovandring, snoawboardskola och pulkarace.
Vid hundspannsåkningen stod klassens längsta gosse, tillsammans med Hike Huskytours, vilket är ett hundspannsföretag inte allt för långt ifrån Klarälvdalens folkhögskola. Här gick det undan som sjutton, för sådana där hundar har nämligen spring i benen.
Vid skidskolan placerade vi två pojkar med SLAO-utbildning som fick i uppgift att instruera andra elever på skolan hur man bäst tar sig ned för sluttande terräng med snö på. Det bästa sättet är utan tvekan alpina skidor. Det kanske inte vår snowboardinstruktör håller med om helt, men han instruerade i alla fall hur man tar sig ned för samma backar, fast med bräda.
Men, så finns det ju även de som inte vill stå upp när de åker nedför. Då åker man pulka och är glad för att man ser träden svischa förbi och får lite friska vindar i ögonen, samtidigt som man sitter ned och har en avkopplande stund i det fria.
För dem som inte känner att brant terräng är deras grej fanns det som sagt var längdskidåkning och snöskor. Här fick man möjlighet att i skogens skidspår glida runt på Petter Northugs vis, eller trampa runt i snö utan att sjunka ned. Att inte sjunka ned är skönt, vet vi som pulsat i några meter snö.
Das ist alles. Auf wiedersehen!